Aide Mémoire

Det är dags att skaka liv i det här utrymmet på webben och jag väljer att publicera bilder i fortsättningen. Som en av många andra i fotoutmaningen “365 bilder” ska jag överträffa mig själv och fotografera på den temalista som tillhandahålls inför 2013. Det kommer sannolikt att bli en blandning av mobilbilder och sådant jag plåtar med min systemkamera. Det ska bli kul, jag har saknat fotograferingen men det är inte helt lätt att plåta med en hand och hålla en ostyrig hund med den andra. Nu ska det bli lite rättning i leden och var sak får sin tid. Intresserad av att vara med? Läs mer här:

Bella till vänster, Gunnar till höger och yours truely i mitten.

Vilken underbar flash mob!

Det hände något intressant i veckan som gick. En person på Facebook tog initiativ till att skapa en grupp bestående av de som skrev dagbok på internet från 90-talet och framåt. De här kan väl kallas föregångare till dagens bloggare men vad vi gjorde då skilde sig rätt mycket från hur det är nu. .php och MySQL-databaser var tillgängliga enbart för hard core-dagbokare som kunde sina if-satser, så ville man finnas på nätet fick man lära sig koda html och CSS. Det ansågs lite “finare” att koda för hand i Notepad eller Anteckningar och de som körde WYSIWYG i Frontpage eller Dreamweaver fick stå där med skammen. Nu är html inget svårt språk att lära sig och Annica Tigers skola på nätet var till stor hjälp för oss alla. Vissa var inte bara duktiga på html och design utan också grafik, det fanns många sensationellt snygga webbplatser redan på ett tidigt stadium.

Dagens pingtjänster var inte uppfunna men det fanns ringar man kunde gå med i, Dagbok på nätet, Reload.org och Tjejringen för att ta några exempel. Framför allt var vi inte fler än att man hade en hyfsad överblick på dagbokskollektivet. Kommentarsfunktioner fanns inte men däremot gästböcker man kunde skriva i. De flesta använde någon gratistjänst som Erimax eller ALX-Book.

På det här viset lärde man känna personer som man aldrig skulle ha mött på annat sätt, av olika skäl som till exempel geografi eller ålder. Det fantastiska är att en hel del av de jag lärde känna 1999 och 2000 har jag fortfarande kontakt med på olika sätt. Jag var på bröllop i våras där en fd dagbokare gifte sig med sin sambo sen 18 år tillbaka. Det fanns fler andra dagbokare/bloggare med under vigselakt och efterföljande mottagning, några av dem hade jag inte sett på närmare 10 år. Men precis som på Facebook de senaste dagarna, var det enkelt att ta upp tråden och börja prata precis där vi slutade då en gång.

Vad gjorde vi då, vi som kallas bloggdinosaurier på Facebook? Jo, man uppdaterade ofta, minst en gång om dagen men många skrev flera uppdateringar dagligen. Vi läste varandra och skrev hälsningar. Så småningom uppstod gästboksrejv där somliga skrev i gästböckerna och tryckte på F5-knappen som galningar. Ur det uppstod partychat, alltså en riktig chat på förutbestämda tider. Alla som ville fick vara med och snacka. Det anordnades tävlingar, NetNäsa minns jag väl. Deltagarna, bland andra en hund, fotograferade sin näsa (ja, hunden plåtade väl inte själv misstänker jag) och la ut bilden i tävlingen. Sen fanns det vissa droger som florerade, bäst minns jag klädnypor och epileringsverktyg. Fråga inte, du vill inte veta vad det handlade om! ;-)

Det var roligt, vi hade kul. Så kul att vi träffades i verkligheten! Första IRL hölls i Norrköping, den var jag inte med på och heller inte Åbo-kryssningen fast då åkte jag ner till Vikingterminalen och hejade på de som skulle kryssa. 2001 tog jag dock min trunk och reste till Göteborg för att träffa ett gäng glada gamänger och äta skaldjur. Vi hade fantastiskt trevligt och det enda jag tyckte var synd var att jag inte hann prata med alla så mycket som jag hade velat.

Under åren som gått har många slutat skriva på nätet, somliga blev illa åtgångna av elaka kommentarer och saker värre ändå, en del tröttnade helt enkelt och jag tror att alla vid minst ett tillfälle fick tillfälle att ifrågasätta poängen med att exponera sig på Internet. Facebook har erbjudit en möjlighet att återknyta bekantskapen med många av dessa fantastiska människor och med den nystartade gruppen har jag hittat ännu fler. Alla verkar vara så glada över detta, gruppen fick dryga hundratalet medlemmar redan första dygnet och just nu är antalet drygt 160. Det är givetvis inte alla, några finns inte kvar bland oss till mångas sorg och saknad.

Det är inte så svårt att få nya vänner och bekanta. Man behöver ju inte förvänta sig soulmates eller symbiotisk vänskap – att ta kontakt efter att ha läst något intressant hos någon annan och sen kanske ses över en kopp kaffe kan ge väldigt mycket på sitt sätt. Opretentiöst och förutsättningslöst. Det finns så många trevliga människor där ute i världen, det är bara att att ta steget och heja på dem.

Får jag presentera Bellas lillasyster Greta? De är förbluffande lika med den lilla skillnaden att Greta har en svart mohikan på huvudet, Bella har “fräknar”. Idag har Greta öppnat ögonen för första gången och plirar på världen omkring. Det finns fler bilder på både Greta och brorsan Figo på uppfödarens sida på Bilddagboken (numera DayViews) och jag har hennes tillstånd att länka till den här. Kolla bilderna från 14 juli och framåt. Har du planer på att skaffa valp eller känner någon som har det, hör av dig till mig så förmedlar jag kontakt.

Uppdaterat:
Den 14 juli föddes två välskapta valpar, en tik och en hanhund. De är båda svart-vita och hanhunden är lite lik Bella. Om han blir lika raggig som hon återstår dock att se, men båda valparna är bedårande söta.

Går du eller någon du känner i tankar om att utöka familjen med en Jack Russell-terrier?

Bellas uppfödare berättade för mig att de väntar en andra kull valpar den här veckan och det betyder preliminärt att valparna kommer att vara leveransklara i början av september.

Föräldrarna är friska, sunda och mycket sociala, valparna kommer att tillbringa sin första tid tillsammans med båda föräldrarna och en äldre bror i uppfödarens familj där det också finns små barn. Det finns alltså goda skäl att tro att denna kull blir lika social som Bella och hennes kullsyskon är. Valparna kommer att finnas i Stockholmsområdet och uppfödaren är mycket seriös och följer alla rekommendationer och regler SKK föreskriver.

Jag förmedlar gärna en kontakt mellan potentiella köpare och uppfödaren, maila mig på susanne punkt fransson snabel-a gmail punkt com.

Det är sommar och det är varmt. Lyckligtvis älskar Bella att duscha. Hon står stilla och fint i den ljumma duschstrålen och har allt tålamod i världen. Torka sig kan hon själv. :-)

Kalvkotlett med dijonsenap- och dragonsås, ugnsrostad nypotatis och färska salladsgrönsaker. Ungefär så. Och Bella fyller ett år. :-)

Inspelningen av The Girl With the Dragon Tatto stänger av Gärdets tunnelbanestation och resenärerna bussas till Ropsten -skriver Aftonbladet.

Jaha, ja.

Där jag bor var ett halvt kvarter avspärrat ett och ett halvt dygn, från torsdag kväll till i går morse för att man skulle spela in en scen i just sagda film. När jag gick ut med Bella i går morse trampade vi genom snö, fusk-snö, som just städades bort. Det är väl en “jag mötte Lassie” som heter duga, du känner en person som har en hund som kissade i snön som var med i en amerikans storfilm. Eller? :-)

… eller ska jag inte? Jo, det ska jag!

Anledningen till min ambivalens är att jag inte vill ägna mig åt ryktesspridning som visar sig vara fel och därmed drabbar en oskyldig. Men eftersom en av mina sagespersoner är den som drabbades så väljer jag att berätta.

Det finns många hundägare som promenerar och rastar sina hundar i norra Vasastan. Det går inte en dag utan att jag träffar trevliga personer och så låter vi våra hundar hälsar på varandra. Sen finns det hundägare som inte vill låta sin hund hälsa och det är helt i sin ordning, det också. Fram till igår visste jag inget om det här men på mindre än ett dygn har jag fått en händelse återberättad tre gånger för mig av olika personer, en händelse som är upprörande, tragisk och onödig.

För ungefär ett år sen stod en hundägare med sin hund i koppel och pratade med någon när en annan hundägare kom med sina två hundar om hörnan, en av hundarna i alldeles för långt koppel och således utom kontroll för ägaren. Den hunden gick till attack mot den första hunden och bet den så illa att den senare måste avlivas. Den drabbade hundägaren är alltså en av dem som berättat om detta för mig och hon är fortfarande upprörd och ledsen av händelsen, något jag kan förstå. De andra två sagespersonerna har redogjort för händelsen i liknande ordalag, också hos dem märkte jag oro och en viss bitterhet. Den attackerande hunden finns nämligen fortfarande i grannskapet. Jag har sett ägaren när denne varit ute med hundarna och till dess försvar ska jag tillägga att h*n alltid antingen vänt eller gått över gatan för att inte möta mig och Bella.

Om du promenerar med din hund i området Röda Bergen, Solvändan, Norra Stationsgatan och Hälsningehöjden eller känner någon som gör det, håll utkik och ha en sund försiktighet mot en hundägare med en större (svart) och en mindre (brun-beige och fluffig) hund. Det finns skäl att tro att hundägaren själv känner oro och osäkerhet, något som inte gör situationen bättre.