Aide Mémoire

Nej, det är inte jag som ska byta bostad.

Däremot ska jag flytta tankspridd.nu och därmed Aide Mémoire från Windows- till Unixmiljö under helgen och det kommer att innebära ett avbrott upp till ett dygn innan alla DNS:er är uppdaterade.

WordPress funkar lite halvrackligt i Windowsmiljö och jag blev rådd av webbhotellet att göra den här flytten för att optimera bloggverktyget, så då gör jag det. Håll tummarna för att det ska funka. Jag har nämligen bara en manual att hålla mig till och absolut inga kunskaper utöver det. Men vem vill vara en fegis?

Jag zappade förbi Sky News och såg ett kort citat av Sarah Palin som beskyllde miljövänner för att ha orsakat oljeplattformens haveri i Mexikanska golfen. Ett märkligt uttalande som föreföll helt ologiskt och jag ville veta hur hon lyckades sy ihop en sådan märklig ekvation. På Skys webbplats hänvisades till ett inägg hon gjort på Facebook. Där kan man läsa hur hon leder påståendet i bevis och om det korta citatet på Sky News verkade spattigt så är resonemanget på Facebook ännu vansinnigare.

Sarah Palin menar att eftersom jordens vänner förhindrat exploatering på land, bl a i Alaska, så tvingas oljebolagen till att borra efter olja på stora djup i havet. Hade de tillåtits borrningar på land eller grundare vatten så skulle olyckan aldrig inträffat, menar hon, eftersom oljan är nödvändig för USAs framgång, självständighet och maktposition.

Jag baxnar av denna okunnighet hos en person som strävar efter att bli en av världens mäktigaste personer. Inte ett ord om att ersätta oljan med förnyelsebara energikällor, inte ett ord om samarbete över gränserna på alla områden, det år bara vi, vi, vi och ge oss det vi vill ha, inte det vi behöver.

Bevare oss för den kvinnan och alla andra som resonerar som hon. Inlägget har över 1500 kommentarer och mer än 8000 personer gillar det. Läs det i sin helhet här.

Kan man vara prylbög när man är tjej? I så fall är jag det.

Jag beställde en iPhone för en liten stund sen. För detta tilltag har jag Goda och Tungt Vägande Skäl (eller en dåres försvarstal) som att 1) min nuvarande mobil är racklig och batteriet i princip slut, 2) jag ska säga upp min landlina och 3) om ifånen funkar tillfredsställande som modem så åker mitt mobila bredband hos 3 också (abonnemanget har fri surf). Så nu hoppas jag bara på att nummerporteringen funkar som den ska och att leveranstiden blir snarare 1 vecka istället för 3 som utlovats.

Varför blev jag sån här?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Stephen Fry är i en klass för sig. Just nu har han tillfälligt klivit ur sin frivilliga exil, fri från tweets* för att delta i Mobile World Congress i Barcelona och levererar meddelanden som detta.

Right, well. On stage in 10 mins. Time for a quick nervous vomit? Not really. A yawny burp’ will have to do.

*Normalt är han en mycket frekvent Twittrare men håller just nu på att färdigställa en bok, därav tystnaden på Twitter.

TRE kattvänner pÃ¥ Facebook nu. And counting …

Människovänner är också välkomna. Både där och här.

“>

Kolla, jag har översatt WP-temat från engelska till svenska! Nu ska jag bara knäcka datumformatet också men det är ett rysligt pill eftersom jag är i det närmaste .php-analfabet. Det gäller att ändra på rätt ställe för annars blir det helkajko. Lyckades till och med få rätsida på å, ä och ö med hjälp av umlauts. Jag tror jag ska känna mig lite stolt en stund. :-)

I tio år har jag skrivit och publicerat mig på nätet. Tio år. Det är rätt lång tid, men åren har gått fort, känns det som. Då: att kunna HTML var nödvändigt och snabbt insåg jag att CSS också behövdes. Sånt kan man lära sig själv om man letar efter information på nätet. Autodidakt kodare är jag alltså och jag kan fortfarande skriva manuell kod i ett anteckningsdokument. Jag känner att jag är lite stolt över det, faktiskt. Sen var det bara att skicka upp de första trevande försöken med någon ftp-klient.

Jag har alltid varit intresserad av färg och form men mina första layouter är bäst bortglömda på någon gammal hårddisk. Det blev sakta bättre även om jag inte vill påstå att det blev riktigt bra. Det är enklare med bloggverktyg som man kan ändra lite i CSS-filen, ta bort fula typsnitt och så.

På den tiden var allt mycket mer lättöverskådligt. Det fanns en hel del andra som skrev dagbok på nätet, bloggen var ännu inte uppfunnen. Men man hade hyfsad koll på de flesta och det fanns också några riktigt lysande stjärnor till skribenter. Flera av dem är borta nu, borta för alltid, och jag kommer aldrig att förstå logiken i att begåvade människor dör innan de ens fyllt 40.

Det har hunnit bli en hel del nya bekantskaper i verkliga livet av de här nätskribenterna också. Jag kommer alltid att minnas festen vi hade i Göteborg sommaren 2001. Tänk att jag inte skulle ha träffat en endaste en av dem om det inte varit för Internet. Tanken svindlar.

Tio år, redan. Det får gärna bli tio år till.

Jag betalade räkningar idag och däribland serverutrymmet jag har på Loopia, som huserar dessa mina rätt poänglösa minnesanteckningar. Det är inte fråga om något astronomiskt belopp och fakturan kommer bara en gång om året, så i regel tänker jag inte ens på kostnaden. Domänen betalade jag i december, .nu-domäner kostar femtio kronor om året så det är än mindre betungande.

Men varför gör jag det? BehÃ¥ller tankspridd.nu och serverutrymmet? SÃ¥ lite som jag utnyttjar det och sÃ¥ sporadiskt – frÃ¥gan är berättigad. Sanningen är att jag uthärdar inte tanken pÃ¥ att skiljas frÃ¥n det. Jag kommer inte ihÃ¥g när jag tecknade avtalet men det bör ha varit i närheten av 2002. Minns inte heller varför jag valde just tankspridd.nu för jag avskyr egentligen alla avväpnande förklaringar till stupiditet och avsaknad av innehÃ¥ll. Inte för att jag inte är stupid, innehÃ¥llslös och till och med tankspridd ibland, för det är jag. Kanske valde jag domänen för att den är lätt att komma ihÃ¥g och kan i bästa fall locka fram ett leende.

Men nu rullar det på ytterligare ett par år och om det är någon som vill ha en mailadress @tankspridd.nu så hojta till. Jag har redan några kompisar som använder sig av sådana och kan lätt lägga upp fler. Kostar givetvis inget och funkar som alla andra mailadresser.

Det finns två män i offentlighetens ljus som jag dyrkar i all tysthet. De är båda extremt intelligenta och verbala, roliga på ett sätt som man avundas dem och kompetenta på många områden. Den ene är Mark Levengood som jag vid ett tidigare tillfälle, tror det var efter ett Sommarprogam, ansåg vara värdig en utmärkelse, en medalj, en adelstitel eller vad som helst för att upphöjas till en nivå över oss alla andra.

Den andre är Stephen Fry, brittisk skådespelare, författare, programledare, komiker, ja you name it. En gång i tiden parhäst med Hugh Laurie som svenska kvinnor (och andra) dräglar över i tv-serien House. Att Fry är kompis med prins Charles bortser jag från helt och hållet. Det bästa med honom är att han är en idog Twittrare och han är väldigt personlig i det han skriver. Och rolig. I skrivande stund befinner han sig i Los Angeles och hans tweet för ögonblicket lyder

Sweet and poppety people on G’day LA. Now off for NPR interview. Then Late Show with Craig Ferguson. Day of light whoredom, basically.

Sådana punchlines har han nästan i varje tweet och de får mig att skratta länge. Att han är bipolär typ 2 märks också i twittrandet. För några dagar sen sa han upp allt som hade med Twitter att göra, när någon kommit med taskiga kommentarer. Antagligen var han i en av sina deppiga stunder och tog åt sig dubbelt hårt av kritiken. Men han var inte borta länge, redan dagen efter var han igång igen. Gör dig själv en tjänst, följ honom och du kommer att bli många goda skratt rikare. Han har nästan en miljon läsare så några dussin nya härifrån lår han knappt märka.