Aide Mémoire

Mina värsta farhÃ¥gor besannas när jag läser recensionen av Mats-Eric Nilssons och Henrik Ennarts bok “Döden i grytan” i Svenska Dagbladet. ÄndÃ¥ blir jag modfälld över att vi hamnat där vi är idag när det gäller vÃ¥r mat och det är sÃ¥ lÃ¥ngt ifrÃ¥n jag vill det ska vara, i alla led.

För mig är mat och ätande lÃ¥ngt mycket mer än att fylla pÃ¥ bränsle i kroppen. Det är nÃ¥got som inbegriper alla sinnen och alla sorts känslor. FrÃ¥gan “har du fÃ¥tt nÃ¥got att äta” kan vara en kärleksförklaring. När jag är sjuk och fÃ¥r varmt citronvatten med honung känner jag omtanken. Om nÃ¥gon mig närstÃ¥ende är ledsen kan jag laga vilken maträtt som helst, lÃ¥ngkok som snabbaste woken i stan, om jag vet att det är personens favorit. Att samlas runt ett vackert dukat bord är det bästa jag vet. Jag nöjer mig med mindre kött- och fiskportioner om jag är säker pÃ¥ att djuret levt ett bra liv och fÃ¥tt ett värdigt slut. Att köpa importerade grönsaker och frukt blir svÃ¥rare för varje Ã¥r som gÃ¥r och när den svenska finns att köpa frossar jag utan att skämmas. Jag anstränger mig till och med att laga god mat även när jag ska äta ensam för om alternativet är yoghurt och müsli eller en vurre frÃ¥n korvmojen skulle det kännas som misär.

Men så ser jag mig om och inser att jag lever i en fantasivärld, för på många håll är det inte så här. Maten vi köper är importerad, prefabricerad, ska gå fort att laga och vara billig. Näringsfattig och smaklös, med fel konsistens, fet och söt. Det värsta är att vi vänjer oss vid att det är så här. Barnen vill ha Scans köttbullar eller möjligen dem från Ikea, potatismos ska lagas av pulver och hemska tanke att moset innehåller klumpar som påminner om att den faktiskt är gjord på potatis. Varför ska jag träna med hantlar när jag kan slå en jäsdeg på 1 liter degvätska, få lika snygga biceps och dessutom ha mycket roligare under tiden? Det finns de som kan laga mat från grunden och inte räds ett långkok men jag är rädd att den kunskapen är på väg att försvinna.

Den här boken ska jag läsa så snart det bara går och jag hoppas att den ger mig lite kraft att fortsätta kämpa för långkok, bra djurhållning, ren och rättvis mat. Det är nog inte bara jag som behöver läsa den.

Vem kom på den hiskliga maträtten kebab i svensk variant? Det finns bara en sak att säga om saken; vederbörande förtjänar nackskott!

Alla medier rapporterar idag om livsmedelsslöseri i handeln och hemma hos konsumenter. Det känns inte som en nyhet för mig, jag är själv uppvuxen i en livsmedelsbutik och även om synen på mat var annorlunda på den tiden uppstod svinn. Idag kasseras obegripligt stora mängder fullt ätbara livsmedel i alla led från producent till konsument och jag frågar mig varför.

Visst har det hänt att jag valt bort t ex frukt som inte sett så tilltalande ut i skalet men om en butik sätter ner priset på en färskvara med bäst före-datum om ett par dagar så köper jag den gärna. Det gör min butik och jag har därför kunnat äta delikatsser jag normalt inte skulle anse mig ha råd med.

Jag vet nämligen att mina sinnen duger alldeles utmärkt till att avgöra om mat är ätbar eller inte, oavsett vad datum-märkningen säger. Den anser jag vara ett riktmärke, en rekommendation och inte en avgörande sanning som jag hört och sett andra tro.

Jag är inte utan skuld till att mat kasseras, det händer inte ofta men det händer och det händer med dåligt samvete. Jag fick lära mig att mat ska ätas upp och inte kastas. Det som inte gick åt vid en måltid fick ätas upp senare, möjligen i förädlad form men kasta den skulle man inte.

Det finns goda idéer om att tillvarata mat som folk ratar på grund av kort datum, fula skal, trasiga förpackningar och så vidare. ICA Malmborgs/Tuna i Lund har anställt en kock i butiken, vars jobb är att laga färdigmat av sådant som annars skulle bli svinn. De kallar projektet Resurskocken och det har blivit mycket framgångsrikt. De färdiga rätterna säljs givetvis i butiken.

Anna Billing som driver butiken med sin man skriver om projektet pÃ¥ taffel.se sÃ¥ här “Mat eller sopor” och vid ett senare tillfälle “Kreativt kockjobb, nÃ¥gon?”.

Det finns säkert hundratals, kanske tusentals andra projekt i stil med detta – och det finns säkert ocksÃ¥ hemmamatlagare som utnyttjar resurserna och minimerar svinnet. Det är vi sÃ¥ illa tvungna till, det här slöseriet kan inte fortsätta.

Nej gröna är inte fingertopparna på högerhanden. Däremot gula, som om jag dragit i mig 200 cig om dagen i alldeles för många år. Men det har jag inte. Jag har bara ätit dhal med lammkött och naanbröd till lunch, med händerna som sig bör. Gurkmeja är ett ypperligt färgämnen och det sitter som berget. Det är smällar man får ta, när restaurang Mitali ligger i närheten och serverar väldigt god mat. *burp*

… en varm sommardag kan vara ugnsrostade svenska grönsaker tillsammans med viltkorv, grillad haloumi och tzatziki. Och trevligt lunchsällskap. :-)

Jag har just ätit honungsmelon, kallrökt skinka och fetaost som är min senaste mani. Fast det är så gott att jag kan lova att vara snäll hela dagen nu.

Mogen honungsmelon, kallrökt skinka och fetaost. Jag säger bara en sak; söte Jesus, så gott!

Jag är grymt besviken på mig själv.

Så länge jag kan minnas har jag praktiskt taget helt saknat sug efter sötsaker. Jag kan ha choklad, kakor och bullar hemma och glömma äta upp det. Efterrätter kan jag inte laga för jag äter inte sådant. Det handlar inte om karaktär för jag tänker inte på det, men samtidigt finns det annat jag går löst på som om det vore min sista dagen i livet.

Av någon oförklarlig anledning har ett oönskat glass-sug slagit ned i mig sen ett tag tillbaka. Jag kan hantera det, som tur är, för att äta glass varje dag skulle vara helt förödande. Men jag tycker så illa om den där naggande känslan av att jag borde resa mig från kontorsstolen och gå iväg och köpa glass. Jag försökte dämpa glass-suget för en stund sen genom att äta en banan. Det är klart att det inte hjälpte. Suck. Jag får trösta mig med en kopp kaffe.

I brist pÃ¥ kaffekorgar och soliga skogsgläntor Ã¥t jag en formidabel Khoresht e Gorbe Sabzi till lunch. Nu vill jag äta persisk mat … typ hela tiden.

Peter skriver om att restaurang Noma i Köpenhamn ska sätta bäver på menyn och det fick mig att börja tänka på vilka konstiga saker jag har ätit i min tid.

Det började tidigt när redan före skolÃ¥ldern min morfar lärde mig att äta inkokta grisfötter, “grisatassar” pÃ¥ skÃ¥nska. Det var det där salta, gelé-artade jag blev sÃ¥ förtjust i. Efter det har jag inte tackat nej till särskilt mycket även om jag var rätt svÃ¥rflörtad när det gällde fisk under uppväxten. Orsaken till det var ett fiskben jag fick i halsen i fyraÃ¥rsÃ¥ldern, en otrevlig upplevelse.

Rätt normala men ändå ovanliga saker jag åt i barndomen var naturella fiskbullar direkt ur burken, konserverad sparris och räkor på burk istället för godis. När andra barn åt choklad, tablettaskar och tuggummi ville jag ha burkchampinjoner.

Eftersom min morfar och mina morbröder var jägare så var vilt vanligt förekommande. Ett evigt matminne för mig är älgstekarna vi åt på höstarna och det är en av mina topp 3 bästa matupplevelser. Men även rådjur, hjort, hare och kanin var vanligt, precis som fasan och morkulla.

På senare år har mina ovanliga matupplevelser inträffat utomlands, främst i Grekland. Där serveras en rätt vid namn kokoretsi som jag är förtjust i. Det är en slags lång korv på grillspett och den innehåller det mesta av sådant vi kallar slakteriavfall (i huvudsak inälvor) från lamm eller get. Den grillas över träkol och är smaksatt med oregano, citron och olivolja. En annan sak som andra förmodligen skulle rynka på näsan åt, men som jag ät med god aptit, var vitlöksspäckad mjälte (oklart från vilket djur den kom ifrån). Under Loutrakis panaghiri i september varje år äter alla helstekt gris och gissa vem som står först i kön? Kanske inte ovanlig och konstig mat men fett och gott.

Här hemma nöjer jag mig med en påse fläsksvålar, helst om den kommer från danska Öffer fast de är svåra att få tag i sen Netto la ner i Stockholm. Lykas är inte alls lika goda men får duga och PrisXtra har dem.

Myror, svalbon, larver och sådant har jag inte provat på men det skulle vara intressant att se var min gräns går när det gäller mat.

Vad är det konstigaste du har ätit?

(Just när skrivit färdigt detta publicerade Margit Richert ett blogginlägg om hur hon friterade fläsksvålar. Och nu tappade jag koncepterna helt för Tilde de Paula nämnde mitt namn i Nyhetsmorgon. Over and out!)