Aide Mémoire

Jag har ätit likt och olikt i Grekland, men kan inte påminna mig att jag någonsin fått soutzoukakia på tallriken någon gång. Men idag ska premiären ske, även om rätten inte blir Greklands-lagad utan ihopkommen i mitt eget kök.

Vad det handlar om är en slags köttbullar eller järpar i tomatsås, ätna tillsammans i mitt fall med klyftpotatis och sallad. Rätten kan säkert serveras så i Grekland också, förmodligen med tillägget av bröd.

Receptet hittade jag i en grekisk kokbok och den var en present jag fick av den kär vän för några år sedan. I receptet är smaksättningen utöver vitlök i försvarlig mängd också spiskummin och oregano. När jag googlade på soutzoukakia, insåg jag att smaksättningarna är lika många och varierande som tillagarna. Mynta och persilja var ett förslag och jag skulle inte bli förvånad om kanel också kan förekomma.

Men, i stora drag består soutzoukakia av ditt ordinarie köttbullsrecept, kryddat med då vitlök, spiskummin och oregano. Köttbullarna är mycket större än våra svenska och formen påminner mer om rugby- än fotbollar. Man bryner dem fint runt omkring men de behöver inte steka klart på järnet. Genomlagade blir rugbybollarna i tomatsåsen, som förutom passerade sådana innehåller hackad lök, en nypa socker och urkärnade oliver. Jag kryddade med lite extra oregano eftersom jag råkar gilla det men hoppade över lagerblad som receptet rekommenderade.

När jag gör köttbullssmet (vilket jag föredrar framför de hemska studsbollarna som kallar sig Mamma Scan och liknande) sauterar jag alltid löken innan den blandas med köttet. Det händer oönskade saker av rå lök i köttfärs, smeten surnar kvickt och blir otjänlig.

Annars är mina grekiska favoriträtter nog stifado och youvetsi. Den första är en köttgryta innehÃ¥llande lika mängder nötkött och lök, smaksatt med kanel och den andra är kalvkött i tomatsÃ¥s, tillagat i ugn med rizonipasta. Uj, nu är jag brutalhungrig – mot köket och mina soutzoukakia.

Idot-RadioStockholm tonar ut James Blunts You’re Beautiful och drar igÃ¥ng nÃ¥n nonsenspoplÃ¥t istället. Arrrrrgh! Men, lÃ¥t mig se vad Google har att säga om artisten. En hel del, tack sÃ¥ hemskt mycket. PÃ¥ hans sajt kan man lyssna pÃ¥ lÃ¥ten och se videon. Gör du det ocksÃ¥. Killen är snygg, lÃ¥ten bra och videon rätt läcker. Fast jag hÃ¥ller inte med om att han inte är cool.

SÃ¥ ett meddelande till Fredrike, Ingrid och Maria:

Tack för era kommentarer till tidigare inlägg. I en kombination av att jag dels är uppslukad av jobbet och dels totalförvirrad av WordPress och inte lyckats få notifikationen om nya kommentarer att funka, så har hälsningarna från er blivit obesvarade. Förlåt, jag håller på att försöka lösa problemet på ett vettigt sätt.

En kund vill köpa en speciell bok i ett antal som överskrider lagersaldot. Nytryck, alltså. Omslagen, som är min del av ansvaret, skapas i den här serien i Finland, av vår finska motsvarighet. Jag konstaterar att jag inte har vare sig original- eller tryckfil att tillgå, så jag mailar min kontakt på andra sidan Bottenhavet.

En stund senare får jag svar, att filerna är zippade och ligger på deras ftp-server. Jag laddar ner dem och extraherar.

Jag jobbar i QuarkXpress när jag gör omslag och skulle jag vilja byta mjukvara har jag InDesign att tillgå. Att byta är inte särskilt praktiskt, alltför mycket finns i qxd-format och går inte att konvertera. Så jag kör på med Quark. Men det visar sig att i Finland skapas omslagen i FreeHand. Som tur är, har jag också detta program även om jag inte behärskar det.

I mappen jag fick från Finland ligger ett antal filer, bland annat några Helvetica-fonter. Det känns som om jag har varenda på jorden förekommande variant av Helvetica redan, så jag bryr mig inte om dem, utan låter dem ligga.

Jag öppnar omslagsfilen och programmet tjoar till om att man har använt fonten Optimum i filen. Den har jag inte. Vill jag att filen visas med Arial istället? Okej, kör i vind. Men jag inser att jag har ett problem nu. Jag behöver ta bort ett bildobjekt i filen, en streckkod, eftersom ISBN-numret som den innehåller, inte längre stämmer. Kunden vill göra en liten anpassning av materialet nu när den nytrycks för deras räkning. Då är det inte samma bok längre.

Jag vill få bort streckkoden men behålla originalfonten, vad gör jag? Jo, jag konverterar filen till en pdf och gör ändringarna där istället. Är de inte större än såhär funkar det. Men för att konvertera till pdf så måste den först läsas om till en post script-fil och går man den långa vägen kan det hända konstiga och oönskade saker.

Minsann, visst gör det sÃ¥. Adobes Distiller vägrar att konvertera till pdf över huvud taget och ger mig loggar med felrapporter istället. Det tar mig en stund att inse, att Helveticafonterna som medföljde faktiskt fanns där av en anledning. Jag installerar dem snabbt och se – det var exakt vad som saknades.

Okej, nu har jag en pdf att jobba i. Synd bara, att jag inte är någon fena på Acrobat Professional. Det får gå med hjälp av trial and error. Streckkoden måste bort. Då upptäcker jag att i processen FreeHand-post scripfil-pdf, har texten inne i ett bildobjekt har blivit knipt och går inte att läsa. Jag försöker korrigera det, men visst ja, jag saknar fortfarande fonten som texten är skriven med. Jag får helt enkelt ta bort text och bildobjekt. Men hur sjutton gör man?

Jag får hjälp av en av redaktörerna. Hon guidar mig på vägen även om hon har en annan version av Acrobat och inte känner sig riktigt hemma i min. Vi får i alla fall bort det som ska bort.

Sen ska jag skriva ut filen på en A3 i färgskrivaren. Där är det skrivarkö och maskinen är långsam som ett as till att börja med. Långt om länge får jag ut min utskrift. WTF? Den ser ju ut som den gjorde INNAN jag gjorde ändringarna OCH jag är säker på att jag sparade ändringarna. Upptäcker på skärmen att något hänt i vänsterkant av pdf:en, en färgad tonplatta och en del av texten är borta. Fan också, sådär kan det inte se ut. Jag får göra en ny pdf.

FreeHand – ps – pdf … jag har en ny och hel omslagssida framför mig pÃ¥ skärmen. Jag gör ändringarna ännu en gÃ¥ng, men nu vet jag Ã¥tminstone hur jag ska göra. Begär ny utskrift (Adobe-programmen är sÃ¥ urbota korkade, att om man vill storleksändra utskriften sÃ¥ mÃ¥ste man göra det under “Advanced” – har man hört pÃ¥ maken???) och hamnar ännu en gÃ¥ng i skrivarkö. Varför mÃ¥ste alla använda färgskrivaren idag av alla dagar?

Jag känner mig färdig att börja slita mitt hår när utskriften kommer och den ser ut som den felaktiga pdf:en som jag just slängt. Vad är det som pågår? Jag fixar inte mer av trilskande datorprogram och slöa skrivare, nu går jag och tar mig en fika och cigg.

Plång, mitt i en kaffeslurk slår det mig; det ligger en utskrift och slaskar i en utskriftsfil utan att synas i skrivarkön. Så måste det vara. Och mycket riktigt, när jag fikat klart hittar jag den sista utskriften och den är helt acceptabel.

Jag drar igång ftp-programmet och kopplar upp mig mot tryckeriets ftp-server. Där kan man få knacka på otaliga gånger innan man blir insläppt. Jag fattar inte varför det är så, man idag har jag tur. Det går på andra försöket. Tryckfiler är tunga saker, men det går hyfsat snabbt att slanga över den. Mailar produktionsledaren att filen är upplagd, kör igång tryckpressarna. Jag är klar för idag!

Jag har ägnat arbetsdagen till att uppdatera en speciell databas, en som ska fungera som en webbshop men som definitivt inte är det. Själsdödande intill hysterins brant, och där vinglade jag runt vid eftermiddagskaffet. Till den grad att jag skämdes för mig själv när jag demonstrerat hur högt ljudet var på bussens informationssystem i morse.

Så utöver kapitalt uttråkad, lätt hysterisk är jag dessutom brutalhungrig. Och jag vet inte vad jag är sugen på för mat. Fyfan, it sucks.

Brittiska pubars öppettider mellan 11 och 23 är på väg att försvinna. Från slutet av november kan man ansöka om förlängt utskänkningstillstånd, och i förlängningen kan det medföra dygnetrunt-öppna pubar och barer. Jag är ingen förespråkare för förbud och snåriga regelverk, men jag vet inte om det är så himla lyckat med så lättillgänglig alkohol. Brittiska poliser och domare uttrycker farhågor om ökat våld, både på gator och i hemmen och det är nog inte obefogat. Se bara vad som hänt runt Stureplan där ett antal krogar är öppna till 05:00. Några av dem blev av med serveringstillstånden efter 03:00 och senaste inskränkningen, som kom i början av året, gällde servering av helrör efter 01:00.

BBC vet mer.

Som den MySql- och .php-oskuld jag är postar jag detta inlägg med darrande knän och orosfjärilar i magen.

Jag hävdar med en dåres beslutsamhet att Detta Är Inte En Blogg och Jag Kommer Aldrig Att Börja Blogga. Men inser jag fördelarna med ett publiceringsverktyg och eftersom jag inte skulle kunna skapa en egen design med hjäp av .php så har jag frångått min betonggjutna princip att allt på min domän ska vara skapat av mig själv och ingen annan. Jag hittade designen på nätet och har försökt göra den något så när min egen.

Vi får väl se hur länge jag trycker att det här är roligt.