Aide Mémoire

Precis intill Solnabrons södra fäste, på vänster sida om man blickar norrut, ligger en kiosk som kan passera som vilken korvmoj som helst. Men tittar man lite närmare, så ser man att där finns varken burgare eller vurrar att hitta. Vill man ha vanlig svensk snabbmat får man gå någon annanstans.

För in i det lilla blå schappet har ett stycke Thailand flyttat. Snabbmaten här doftar söt basilika, galangal, citrongräs, chili och jasminris. Snabbt går det även när kön är lång (och det är den ofta vid lunchtid), gott är det, kostar moderata 59 kronor för dagens (med dryck och valfria ätverktyg) och även sådana som jag, som inte räds redigt tilltagna portioner, får mer mat än vad man tyar med. Veckomenyn innehåller cirka 6 rätter, någon med chilihetta, någon utan och vegetariska alternativ.

Det roligaste med det här stället är hur man tar betalt och levererar det beställda. Man kan omöjligt ställa sig i kön utan att börja associera till Soppnazisten i Seinfeld-serien, fast personalen i Tom Yam-kiosken är vänliga och det är inte han. Man beställer och betalar i en lucka till höger, kliver tvÃ¥ steg till vänster och väntar utanför lucka nr 2 som är stängd. Ganska raskt slits luckan upp, en arm sträcker ut en pÃ¥se innehÃ¥llande beställningen och Ã¥tföljs av ett rop, som “Nummer 3 och Loka, varsÃ¥god” och luckan far raskt igen.

Beroende på vilken rätt som beställts, serveras maten i antingen en plastform med två fack eller en pappersbägare á lá kinesisk take away på film. Den är rykande het, fräsch och, som sagt, mycket generöst tilltagen. Jag har ännu aldrig orkat äta upp allt vid en måltid, men brukar sätta in formen i kylskåpet och mikra den vid ett senare tillfälle, vilket är nästan lika gott.

Idag var kön uppskattningsvis tiohövdad, med kontorsfolk, poliser och taxichaffisar i salig blandning men hela operationen tog högst sju minuter. Därefter kunde jag raskt bege mig hem för att inmundiga min biff med söt basilika i ostronsås med välbehag. Tom Yam-kiosken är öppen 11-20 vardagar, lördag och söndag håller de stängt. A lá-carterätter finns, men mitt på dagen verkar det vara lunchmenyn som gäller och den ändras varje vecka. Kiosken hittar du här.

Najadrökt lax, skivad, 100 g, 24:90. Ett paket slank ned i korgen. Tre och en tredjedels skiva i paketet, två till lunchens bakpotatis, resten på en macka i kväll. Jag hade inte en aning om att det nuförtiden är så gott om najader att man kan elda med dem.

Jag hör att det som tidigare idag var snöslask har blivit regn, och ett ganska tungt sådant. Jag har väntat på bakslag, så jag är inte särskilt upprörd över att solen försvann, men snö vill jag inte ha mer av i år. Det är en sann njutning att sitta inne, läsa böcker, virka spetsgardin, titta på tv eller slösurfa och inte ha tillstymmelse till dåligt samvete för att jag inte går ut. Söndag, när den är som bäst.

Carina har utmanat mig att skriva om 6 egenheter av det mer ovanliga slaget och efter att ha tänkt i flera dagar på det så inser jag att jag har säker fler än sex knäppa egenheter men här är de jag har kommit på.

• Jag saknar helt och hÃ¥llet sockersug. Äter därför inte godis, kakor eller dricker söt dricka. PÃ¥ vissa hÃ¥ll i min bekantskapskrets uppfattas detta som om jag skulle ha stark karaktär men det handlar inte alls om det.
• Jag har gärna ett hatobjekt som jag i tysthet lastar för alla illgärningar. För närvarande är det kundraggare jag utsett till jordens avskum men objekten växlar. Observera att jag inte pÃ¥ nÃ¥got sätt lever ut denna avsky.
• Jag är tidsfascist, tycker illa om att komma för sent, men de gÃ¥nger jag är för tidig brukar jag fÃ¥ promenera runt kvarteret nÃ¥gra varv – det är nästan lika illa. Om jag i min närmaste omkrets tvingas vänta pÃ¥ tidsoptimister igen och igen blir jag inte glad.
• Jag är allmänbildad över normalnivÃ¥ och har i större delen av mitt liv inte varit medveten om det. Jag har vetat att jag kan lite om en massa saker, men det var egentligen först när min senaste chef kallade mig (pÃ¥ ett snällt sätt) ett levande uppslagsverk, som jag insÃ¥g hur det förhÃ¥ller sig. Jag vet inte varför jag minns saker jag läste, sÃ¥g, upplevde eller hörde för jättelängesen – jag gör inget speciellt men det stannar kvar. Saker jag ska, behöver och vill minnas kan jag däremot glömma lika snabbt som jag vänder mig om.
• Jag kan sticka och virka och är bra pÃ¥ det. Bland mina bästa reseminnen frÃ¥n Grekland har varit när jag fÃ¥tt sitta pÃ¥ skuggiga bakgator med grekiska kvinnor och virka, med en kopp starkt kaffe till hands. Har ocksÃ¥ funderat pÃ¥ att Ã¥ka pÃ¥ virkresa till Irland där de har sina egna tekniker, men dit har jag inte nÃ¥tt än.
• Min största utgift utöver livets nödtorft är böcker. Jag är storkonsument av det tryckta ordet och har utvecklat hög läshastighet. Det är inget självändamÃ¥l, utan bara ett resultat av just mycken läsning. Jag läser ut en normaltjock pocket pÃ¥ X2000-resan mellan Stockholm och Göteborg och v.v. Hög läshastighet gör mig till en urusel korrekturläsare och fÃ¥r dÃ¥ ta till det gamla knepet med att börja längst ned pÃ¥ sidan och läsa baklänges.

Sådär, det var sex egenskaper/kunskaper jag har. Om någon annan vill ta upp stafettpinnen och blotta stupen med sina hemligheter, så be my guest. Jag tror knappt det finns någon kvar på nätet som inte har gjort det vid det här laget, så jag tvingar ingen.

Min mp3-spelare dök upp,över den köpte jag en mp3-bok från Bokus bara för att jag ville testa hur det är att lyssna på böcker snarare än att läsa dem. Valet föll på Liza Marklunds Nobels testamente utan att egentligen ha någon bra ursäkt inför mig själv för det. Jag läser knappast några kriminalromaner längre för genren känns inte engagerande och Liza Marklunds författarskap känner jag inte särskilt mycket för. Men boken är inläst av Katarina Ewerlöf, vilket verkade lovande.

Det är en ganska speciell och angenäm upplevelse att lyssna på en bok. Man kan göra andra saker samtidigt, till exempel vet jag att jag lagade lunch och åt den mitt på dagen, men eftersom jag var inkapslad i ljudet och berättelsen, så kan jag inte distinkt minnas hur jag gjorde och vad jag åt.

Berättelsen är en ganska normal Annica Bengtzon-historia med mängder av exakta detaljer. Men jag blir lite less pÃ¥ skildringar av det dysfunktionella äktenskapet och problem pÃ¥ arbetsplatsen. Jag vet inte om det finns folk som har det sÃ¥, det gör det kanske, men jag vill bara skrika “se till och kom därifrÃ¥n, människa”.

Även om jag har mina reservationer om författaren och genren, sÃ¥ var upplevelsen trevlig. Inläsningen är mycket välproducerad och Katarina Ewerlöf är suveränt bra. Det ligger bÃ¥de regi och redigering bakom inläsningen. Jag tror att man ska vara lite noga med att hitta bra inläsningar – antagligen kan en bra sÃ¥dan lyfta en mindre bra bok, medan en dÃ¥lig kan sänka en bra. (Jag lyssnade pÃ¥ ett provkapitel av Hemsöborna och det var en besvikelse.)

Utbudet av mp3-böcker är begränsat i nätbokhandlarna, vilken kan tyckas fårvånande. Antalet titlar på CD är mycket större och ljud som ljud, liksom. Att konvertera filformat borde ju inte vara något problem. Det spelar eller ingen roll vilken nätbokhandel man använder sig av (utom när det gäller prissättning), för oavsett vilken man väljer, så är det hos eLib nedladdningen sker (samma sak gäller för e-böcker).

Jag kollade också lite snabbt om det finns mp3-böcker för utlåning på biblioteken och det gör det. Men det verkar vara frågan om streamade böcker till datorn och det är jag inte så intresserad av. Jag vet att det fanns en tjänst för utvärdering på något bibliotek i västsverige, där man kunde docka sin medhavda spelare till en maskin och tanka över böcker och det verkar mer intressant i så fall.

Summan av kardemumman är i alla fall, att den här bokupplevelsen fÃ¥r betyget “sÃ¥där” och upplevelsen av bok i ljudformat (och särskilt i mp3) fÃ¥r betyget “mycket bra”.

Paketet med min mp3-spelare sorterades 05:27 på Stockholm Södra. Jag undrar hur lång tid det tar för paketet att anlända till Vanadisvägen och för avin att anlända i mitt brevinkast. *otålig*

För några år sedan fick han nog, Essex-killen Jimmy Doherty, han reste sig upp från mikroskopet han suttit böjd över alldeles för länge och lämnade den akademiska världen. Han studerade biologi vid universitetet och tänkte ta sin Mastersexamen i läran om insekter. Men det blev alldeles för dammigt och instängt och Jimmy ville ut, få leva och jobba i friska luften nu när han närmade sig de trettio.

Jimmy ville bli grisbonde och han hade en idé om att föda upp sina djur som man gjorde förr. Låta dem leva utomhus året runt, få böka i jorden, äta daggmask, ekollon, kastanjer och svamp, få växa långsamt och när dagen kom, lämna jordelivet på ett värdigt och humant sätt för att förädlas till högkvalitativ korv, bacon och fläskkött. Kruxet var bara, att Jimmy hade noll och ingen erfarenhet av bondeliv, grisuppfödning eller korvtillverkning. Inte heller hade han någon gård att föda upp sina grisar på.

Men Jimmy visste vart han skulle gå för att få hjälp och råd. Hans gode vän Peter Gott hade många år tidigare gått samma väg och nått stor framgång, så han blev Jimmys mentor och investerare. En av Jimmys barndomsvänner, Jamie Oliver, trodde också på idén och lånade honom de £55 000 som banken inte ville släppa till.

Pannington Hall Farm utanför Ipswich hade stått obrukad i 15 år och förfallet var långt framskridet. Men det var här Jimmy ville stanna och dit ville han ta sina grisar. Första tiden fick han sova i tält och använda en torrtoalett han ställt upp i ladan. Han skrev ett femårigt arrendekrontrakt, anställde sin bästa kompis från universitetet som hade ett förflutet som styckare och charkuterist och sen påbörjades ett slitjobb som förmodligen pågår än.

Hur vet jag nu allt det här? Jo, BBC Food har visat två omgångar program om Jimmy och hans flickvän Michaela och deras jobb med att etablera sig i livet på landet. Dessa har jag sett om och om igen, för jag blev helt tagen av grabben, hans vision, de välproducerade programmen och tanken på att leva sin dröm i med- och motgång.

Nu har programserien hittat till Sverige på en annan kanal, nämligen den nystartade Kanal 9 där den visas på onsdagskvällarna. Den här versionen är klippt på ett annat sätt och programmen är längre och fler. På deras webbplats presenteras serien som nio avsnitt lång (BBC Food visade fyra + fyra) och jag vet inte om det är de båda första serierna som slagits ihop till en eller om det helt enkelt rör sig om fler program i första serien. Det får framtiden utvisa.

Vad jag däremot vet, är att BBC just nu filmar en tredje programomgång och att Jimmy givit ut två böcker som spin offs från programmen. I den första beskrivs livet det första året på gården och den andra är en kokbok, med recept på klassisk engelsk mat i nytappning.

Visst har Jimmy haft god draghjälp av Jamie Oliver, flickvännen Michaela (som jobbade på ett produktionsbolag som spelade in en matlagningsserie med sagde Jamie) och sin vänskap med Peter Gott (som är väletablerad i matkretsar i England). Men varför missunna honom det? Han hade en idé, en vision och en längtan och han lyckades förverkliga den. Jag kan inte annat än beundra människor som lyckas på det här viset.

Se serien om du har möjlighet, den är väl värd det. Annars får du nöja dig med dessa länkar om du vill veta mer.
Jimmys farm href=”http://uktv.co.uk/index.cfm/uktv/Food.item/aid/576955″>UK TV Food om Jimmy
Jamie Oliver om invigningen av Jimmys gårdsbutik (som han frontade)
Peter Gott och hans Sillfield Farm i Cumbria
Kanal Nio

De spårningstjänster av paket som finns via Internet är suveräna. Jag kollade just var i hanteringen mina böcker befinner sig. Det har sorterats i Schenkers central och bör köras ut till utlämningsstället i morgon (7-Eleven på Tomtebogatan, vilket är mindre bra, men jag slipper i alla fall betala för det).

NetOnNet aviserade elektroniskt min försändelse till Posten på förmiddagen och klockan 16:26 kom paketet fysiskt till Posten i Borås. Nu får alla snälla post-tomtar jobba flitigt i natt så att jag kan hämta min mp3-spelare i servicebutiken om hörnan i morgon.

Jag har tänkt på det hundratals gånger, men dumsnål som jag är har det stannat där. Fast jag vet inte om det är dumsnålhet eller sunt förnuft. Det blev i alla fall några hundralappar sparade på vad det nu än är.

I går bestämde jag mig för att uppgradera mig till 2000-talet och beställde en mp3-spelare. Jag bestämde mig för länge sen att jag ville ha en som A) har så mycket minne som möjligt, B) har radio och C) inte kostar skjortan. Mycket minne vill jag ha eftersom jag redan har 3,5 Gig mp3:or i datorn och dessutom kan rippa mina drygt hundra cd:s om och när jag vill, PLUS att jag vill kunna lyssna till mp3-böcker (fast det finns inte så mycket att välja på där än så länge, vilket jag tycker är konstigt).

En liten, men dock ej oväsentlig detalj, har bromsat det här inköpet utöver vÃ¥ndan inför att häva iväg pengar, och det är de “in ear”-hörlurar som finns till denna sorts apparater. Standardmodellens pluggar är nämligen pÃ¥ tok för stora för mina trÃ¥nga hörselgÃ¥ngar. Jag kan med en god portion vÃ¥ld fÃ¥ dem att sitta kvar, men det gör ont och de trillar ur vid första lilla huvudrörelse. Detta problem löste jag nu genom att beställa en modell som har utbytbara pluggar i olika storlekar för en billig peng. Alternativet var att beställa Koss-hörlurar men de är dyrare och jag vet fortfarande inte om de funkar. SÃ¥ jag tror att mitt val blir bättre.

Gladare än gladast blev jag när jag fick leveransbesked i dag – igÃ¥r stod det nämligen att leverans skulle ske den 12 mars, men mitt paket har lämnats till Posten idag. Med lite tur kan jag fÃ¥ det redan i morgon.

Quick Beef and Broccoli Noodles från BBC Good Food.

Uppdaterat:

Jag vet inte varför man rekommenderar sesamolja för stekning, men receptförfattaren har kanske ett förflutet som kamikazepilot. Gå inte på den finten om du inte har böjningar mot självplågerihållet. Använd gärna ett par stänk av sesamoljan som smaksättare, men stek i en neutral olja. Ett annat tips kan vara att smaka av såsen med vinäger som sista ingrediens. Det är vinäger i ketchupen också, så det kan lätt bli för mycket.