Aide Mémoire

Jag har bestämt mig. Borde ha gjort det för längesen och har nog tänkt pÃ¥ saken men aldrig kommit till skott. Av lättja, feghet, inte varit övertygad nog – ibland nÃ¥got av detta, ibland allt i kombination. Ursäkter, ursäkter…

Är det övermaga kaxigt att säga att 2010 ska bli det bästa året hittills i mitt liv? Att jag bestämt mig för det? Att jag tror att jag kan få saker att hända? Att det beror på min inställning och inte på omständigheter?

I så fall är jag övermaga kaxig, för nu ska det banne mig hända saker. Här ska inte fallas undan, här ska inte skyllas på otur, slumpen eller andras illvilja. Nu är det jag som ska ta saken i egna händer.

Gott Nytt År, tamejfan! Hoppas ditt 2010 också blir som du vill ha det.

Jag hade trott att min nästa stora kärlek här i livet skulle bli en stark, snygg och vuxen man. Inte för att jag vet hur han kan tänkas se ut – jag fäster mig inte särskilt mycket vid det yttre, utan det har mer varit en känsla än en tanke. Men det var i alla fall var jag trodde. Och hoppades.

SÃ¥ blev det inte.

Min passion just nu är Spotify.

Ömkligt? Tja, kanske!

Men, nej. Jag kan inte dra mig till minnes när jag blev sÃ¥ förtjust i en Internettjänst – underhÃ¥llningsform – sysselsättning tidigare. Kan möjligen ha varit Napster pÃ¥ den tiden det begav sig.

Så i väntan på Mr Right, eller Mr Right Now, så gör jag Spotifylistor och spelar järnet. Och jag delar gärna med mig av Spotifykonton, som jag har ett par inbjudningar till, och spellistor oavsett om du är rätt, fel, just nu eller bara är.

Uppdaterat:
Inbjudningarna har nått sina nya användare!

Idominsalva is da shit för förkylningsnariga näsor hälsar en Rudolfina med en före detta röd mule.

Det är inte svininfluensan (tack!) eller ens en kraftigare-än-vanligt- förkylning utan bara en simpel bonnsnuva (förlåt alla bönder!) med rinnande näsa och ögon (speciellt på högersidan). Jag kan heller inte beklaga mig över regelmässigt dålig sömn, för normalt sover jag som ett oskyldigt barn (och vet vad utsträckta sömnbesvär ställer till med för en människa) men ändå gnäller jag. Varför? För att jag kan!

Som sagt, jag har sprungit på en ÖLI, av den sort som kuvas av två Panodil var sjätte timma och näsdroppar enligt anvisning. Panodil hittade jag i ett skåp, näsdroppar däremot inte. Jag hade en svag förhoppning om att jag kanske skulle kunna hitta sådana till salu hos någon näringsidkare som behagade ha öppet på juldagen anno 2009, eftersom receptfria läkemedel nu får säljas lite här och där. Så icke i denna byhåla och av någon anledning blev jag inte förvånad. Jag våndades lite igår när jag tänkte på den stundande natten med nästäppa och därmed utebliven sömn.

Jag blev sannspådd. Jag har försökt med allt jag kunde komma på. Sköljning med saltvatten. Högt under huvudet. Böner till en högre makt. Inget hjälpte. Jag har snott runt i sängen till det lakanen låg som en sträng under mig. Irriterats över trafiken utanför fönstret, som normalt inte skulle bekymrat en sekund. Gått på toaletten. Snutit mig så att näsan ser ut som en stopplykta. Druckit vatten. Kort sagt, det mesta utom att sova en djup och obruten sömn.

Jag blev nästan lättad när jag upptäckte i morse att klockan var 07:35 och jag därmed hade ursäkt att lämna mitt nattläger utan att det verkade extremt på något sätt. Men utvilad? Pah! Jag är groggy i skallen, snorig, rödögd och tycker vansinnigt synd om mig själv.

Åt frukost, drack kaffe, tryckte i mig två Panodil och hittade en utgången flaska Nasin i ett skåp. Vadå att den passerade sitt bäst-före-datum för sju år sen? Skiter väl jag i! Som en missbrukare pyste jag gamla näsdroppar i näsan bara för att kunna få känna den basala glädjen i att kunna andas obehindrat. Föll jag ned död? Icke! Har jag känt andra bieffekter senare? Icke!

Kommande sovstunder ter sig plötsligt lockande istället för skräckinjagande. Med ens kan jag genomlida min sjukdom med värdighet, ta emot massornas sympati med upphöjt lugn. Och för alla er som inte vet vad jag pratar om; ni vet inte hur det känns för en tjej att vara förkyld.

Småregn och småsnuvig.

Funderar pÃ¥ om den lokala ICA-butiken har apotekssortiment, lite tveksamt eftersom det “riktiga” apoteket ligger 30 m bort. Fast det är ju stängt en dag som denna, det var f ö stängt i gÃ¥r ocksÃ¥, vilket jag tycker är rätt snorkigt. Hur som, det visar sig nu att jag behöver näsdroppar för jag har blivit snuvig. Känns sÃ¥där, inte för att jag tycker synd om mig själv, utan för att jag inte vill smitta pappa. Jag fÃ¥r tvätta händerna maniskt och hÃ¥lla mig pÃ¥ avstÃ¥nd.

För övrigt är jag inte alls missnöjd över att nederbörden som utlovats har uppenbarat sig som regn här vid kusten. Det har redan gått åt snötäcket synbart. Mera, mera!

Om denna masspsykos som kallas julfirande är över när jag vaknar i morgon så lovar jag härmed att vara snäll resten av mitt liv!

Förmiddagens projekt består i att rensa avloppet i duschen. Utan kemiska hjälpmedel för man inte ska använda sådana. Eftersom det är ett så motbjudande uppdrag så tar jag tillfället i akt att filosofera om det istället. Jag förstår verkligen inte varför det blir så igenkloggat när jag är så noga med att ta bort hårstrån och eventuellt ludd från gallret. Med vad som tycks vara en dåres envishet uppstår problemet med jämna mellanrum ändå och trots att jag försöker förneka för mig själv att vattnet rinner ut saktare och saktare för varje dag, så blir jag ändå till slut tvungen att lyfta gallret och äcklad betrakta gojan som bor där. Dessutom är avloppskonstruktionen obegriplig för mig, amatör som jag är. Det är en slags böj som man inte kommer förbi med det rensverktyg jag för ögonblicket valt. Alltså det perfekta tillhållet för avloppsklägg. Givetvis använder jag handskar (som jag sen slänger) för vem vill ta i den där bakteriebemängda substansen med bara händer? Inte jag i alla fall. Nåväl, till verket, beväpnad med en utrangerad diskborste och latexhandskar. Det hade kanske varit enklare att be fastighetsskötaren ta hand om eländet. Men om man är som jag klarar man skivan själv.

4 bröst av majskyckling, inga såna där små anemiska saker som finns i storpack, utan rejäla pjäser på 250 gram vardera, 60 spänn! PrisXtra har en hygglig policy; när bäst-före-datum närmar sig så halverar de priset och ibland mer än så. Vi talar alltså inte om sådant som är halvsurt utan ett par, tre dagar före alltså.

Dessa köttbitar brynte jag först på stekjärnet och sen fick de gå klart i ugnen. Vanlig, hederlig kokt potatis och ångade morötter och broccoli till. Av köttsaften gjorde jag en gammaldags brunsås (som snarare var beige i färgen eftersom jag vägrar använda sockerkulör). Nämnas kan att såsen blev så god att jag åt perversa mängder av den. Bildbevis bifogas icke eftersom jag vet när jag borde skämmas och inte.

Givetvis är jag nu så däst att det bara finns en sak att göra, att sova middag och det tänker jag göra utan dåligt samvete eftersom det är en smällkall lördag i december.

Jag kom på mig själv i går kväll med att börja titta på Jul med Ernst. Fast jag tog mitt förnuft till fånga kort in i programmet när jag insåg att jag firar ju jul så lite jag någonsin kan. Något pysslande blir det definitivt inte, inga dekorationer heller. Minimalt med julmat. Julklappar på lägstanivå. Det lilla som blir kvar försöker jag blunda för.

Förstå mig rätt, jag missunnar ingen en fröjdefull jul och ett gnistrande nyår. Alla anledningar till att fira är bra anledningar. Men sedan några år tillbaka orkar jag bara inte med storhelgerna och om jag kunde skulle jag stänga in mig och låtsas som det regnar.

Så när Ernst började konstruera några mystiska marchallställningar tryckte jag in en DVD i spelaren, förflyttades till en annan värld och kunde ta av skämsstruten.

Blir sÃ¥ trött pÃ¥ … ja, vad egentligen … situationen och människorna, antagligen. Kom till ett rekryteringsmöte som skulle hÃ¥llas 13:30. Där samlades ett tjugotal bittra individer (jag anklagar dem egentligen inte men jag är inte likadan) och väntar pÃ¥ en arbetsgivare som erbjuder ett (1) jobb. Nämde arbetsgivare dyker inte upp, kontaktpersonen ringer upp och fÃ¥r besked att han glömt bort (!) tiden. Antag att varje sökande avsatt 2 timmar för detta möte, det blir 2 x 20 = 40 mantimmar, en hel, normal arbetsvecka. Jag är inte lagd Ã¥t det tröstlösa hÃ¥llet men ibland kan jag inte göra annat än dra en djup suck över allt och alla. Fast fikat jag drack när jag kom hem smakade bättre än pÃ¥ länge.