Aide Mémoire

Alla medier rapporterar idag om livsmedelsslöseri i handeln och hemma hos konsumenter. Det känns inte som en nyhet för mig, jag är själv uppvuxen i en livsmedelsbutik och även om synen på mat var annorlunda på den tiden uppstod svinn. Idag kasseras obegripligt stora mängder fullt ätbara livsmedel i alla led från producent till konsument och jag frågar mig varför.

Visst har det hänt att jag valt bort t ex frukt som inte sett så tilltalande ut i skalet men om en butik sätter ner priset på en färskvara med bäst före-datum om ett par dagar så köper jag den gärna. Det gör min butik och jag har därför kunnat äta delikatsser jag normalt inte skulle anse mig ha råd med.

Jag vet nämligen att mina sinnen duger alldeles utmärkt till att avgöra om mat är ätbar eller inte, oavsett vad datum-märkningen säger. Den anser jag vara ett riktmärke, en rekommendation och inte en avgörande sanning som jag hört och sett andra tro.

Jag är inte utan skuld till att mat kasseras, det händer inte ofta men det händer och det händer med dåligt samvete. Jag fick lära mig att mat ska ätas upp och inte kastas. Det som inte gick åt vid en måltid fick ätas upp senare, möjligen i förädlad form men kasta den skulle man inte.

Det finns goda idéer om att tillvarata mat som folk ratar på grund av kort datum, fula skal, trasiga förpackningar och så vidare. ICA Malmborgs/Tuna i Lund har anställt en kock i butiken, vars jobb är att laga färdigmat av sådant som annars skulle bli svinn. De kallar projektet Resurskocken och det har blivit mycket framgångsrikt. De färdiga rätterna säljs givetvis i butiken.

Anna Billing som driver butiken med sin man skriver om projektet pÃ¥ taffel.se sÃ¥ här “Mat eller sopor” och vid ett senare tillfälle “Kreativt kockjobb, nÃ¥gon?”.

Det finns säkert hundratals, kanske tusentals andra projekt i stil med detta – och det finns säkert ocksÃ¥ hemmamatlagare som utnyttjar resurserna och minimerar svinnet. Det är vi sÃ¥ illa tvungna till, det här slöseriet kan inte fortsätta.