Aide Mémoire

Sakta börjar arbetsplatsen återvända till normaltillståndet med fullt sysselsatta medarbetare. Vi är inte riktigt där än, men idag har många avslutat semestern och krupit in i jobbkostymen, så vi är på god väg. Jag sitter och jobbar med en sammanställning jag gjorde för tre veckor sen och kollar igenom så att allt är med och inget fallit bort. På fredag ska den redovisas men är i akt och mening redan klar. Det ska bli gott när det rullar in lite fler arbetsuppgifter, jag klarar av att vegetera till en viss gräns men den passerades för flera veckor sen.

Jag kan inte riktigt släppa tanken pÃ¥ att resa nÃ¥gonstans, Azorerna, Barcelona, New Forest, Island … men, nej, jag ska vänta. Istället ska jag greppa telefonen och börja ringa runt och jaga mÃ¥lare. NÃ¥got säger mig att det inte kommer att bli lätt men skam den som ger sig.

När det gäller tÃ¥lamod är jag verkligen som Dr Jekyll och Mr Hyde – i vissa lägen har jag hur mycket som helst och i andra inget alls. Just nu är jag otÃ¥lig som f*n för jag vill gärna vara ledig och hitta pÃ¥ nÃ¥got kul, resa nÃ¥gonstans och se lite nytt. Men innan jag kan planera nÃ¥got alls mÃ¥ste jag fÃ¥ besked frÃ¥n ett annat hÃ¥ll, ett som jag inte kan pÃ¥verka och jag vet inte när det kommer. Gaaaaaah! Jag blir galen!