Aide Mémoire

Jag är jättefin i min nya, söta sommarblus men jag fryser något vansinnigt när sommarvärmen försvann och längtar efter en kofta. Mot Odenplans butiker efter jobbet, så här kan jag inte ha det.

Även om jag inte är någon Polyanna så brukar jag gilla att gå upp på morgonen, things to do, places to be, liksom. Men någon gång då och då kommer en måndagsmorgon när varje liten motgång blir till ett personligt nederlag som får mig att vilja gå och lägga mig igen, dra täcket över huvudet och inte sticka ut näsan förrän på fredag eftermiddag framåt femtiden.

Den här måndagen är solig och vacker. Jag ville ha mina ljusa, nytvättade high water-byxor på mig men strykjärnet planerade annat och hulkade ur sig en skvätt missfärgat vatten och fläckade ner dem. Där satt den! Inget i världen hjälpte att få bort fläcken. Brallorna tillbaka i tvättkorgen utan att passera gå. Jag var färdig att börja böla, ställa in allt, ringa mig sjuk, dra dit pepparn växer.

Sen slog det mig vilken ömklig figur jag ibland är och att jag borde ge mig själv en spark i baken genom att berätta det för hela världen (nåja, några svensktalande åtminstone). Så nu står det här. Och efter att ha ätit en tröstmacka från Cocovaja känns livet lite ljusare igen.

Hur ser dina måndagsmorgnar ut?